Välkommen till Brukare!

Jag har tidigare skrivit om hur djuren håller på att ta över mitt liv. Jobbet med dotterns häst som aldrig ville ta slut. Jag fortsätter troget hjälpa henne med hästen, men det är precis som tidigar... Hästar är inte min grej. Mina katter förstår mej, och jag förstår dom. Men hästen... Nähädå. Det är precis som att han vet att han kan köra med mig. Någon enstaka gång har jag faktiskt ridit honom, men jag är inte riktigt förtjust i att sitta uppflugen  högt upp på hästryggen. Ska jag rida ska det vara mindre hästar eller ponnys. Det är mer min grej.

Häromdagen skulle jag iallafall rida honom en liten sväng, eftersom dottern var bortrest och inte hade möjligheten. Tjejen som brukar hjälpa henne hade blivit sjuk och då var jag så illa tvungen. Problemet var bara ett. Och det bokstaveras Sadel !!! Hästen gjorde som hästar brukar. Han spände ut magen. Jag drog åt så hårt jag kunde och satt upp. Efter två minuter slappnade hästen av och både jag och sadeln kanade åt sidan. Sadeln satt kvar, men det gjorde inte jag. Plums ner i en vattenpöl. Våt arg och mörbultad tog jag mig hem med hästen hängande i tömmen efter mig. Nu blir det ingen mer ridning för min del. Jag lovar!!!!